Allt började ungefär för ett år sen. Jag hade alltid tyckt att du var så jävla intressant och vi hade träffats förut eftersom du kände min syster sen långt tillbaka. Men det var på hennes student förra året som jag verkligen fick se dig för första gången på nära håll. Du va verkligen spännande och du gjorde mig så fruktansvärt nervös, även fast vi knappt sa ett ord till varran.

Sommaren gick och vi levde våra egna liv, ända fram tills hösten anlände och simskolan var i full gång. Och eftersom du skulle träna dina knattar och jag mina barn så sågs vi varje söndag klockan kvart i sju. 
Jag längtade alltid lika mycket och jag glömmer aldrig känslan när klockan började närma sig och jag visste att snart skulle du träda in genom dörren.
Jag vet inte hur många söndagskvällar vi stod ute i kylan och pratade i evigheter. Jag upptäckte till min förvåning att du inte var den personen jag hade väntat mig, istället var du var ödmjuk, förstående och världens bästa vän. Jag upptäckte också att jag kunde prata med dig om allt och att du var precis som jag. Du blev som min andra halva, min alldeles egna bror. 

Måndaderna gick och vintern var i full gång, och du och jag var fortfarande vänner, nära vänner. Alla runt omkring trodde att våran relation var något mer än bara vänskap, det gällde även oss också. Men det skulle inte bli så, det bara gick inte.

Tillslut kunde vi verkligen inte sätta ord på våran relation och det blev väldigt komplicerat, ingen visste vart de var på väg och båda var rädda för hur det skulle sluta. Men när våren kom och vi hade kämpat tillräckligt länge så var det lika gärna bra att svälja sin stolthet, släppa fram sanningen, och visa världen vilket gulligt par vi egentligen var. Och att vi under tiden som gick, byggt upp en relation så stark att inget än idag kan förstöra den.  

Det är inte bara kärlek jag känner för dig micke, det är så mycket mer som jag inte kan sätta ord på. Du har verkligen visat mig vad lycka är, hur det känns att vara riktigt jävla förälskad. Jag tror inte världen eller jag själv riktigt förstår vilken underbar skapelse jag håller kär. 
Och aldrig förut har mitt hjärta slagit så hårt, aldrig förut har jag vågat hålla fast vid någon så här länge.
jag älskar dig så tårarna rinner.